Klimakterierelaterade besvär efter bröstcancer – experten om hjälpen många missar

Efter cancerbehandlingen väntar en ny verklighet  

Cancern är behandlad. Nu står antihormonell behandling på schemat de kommande fem till tio åren. Men för många är det en ny påfrestande tid som börjar – kraftiga vallningar, sömnproblem, plötsliga svettningar och en tid av hjärndimma. Rebecka Kaplan Sturk, specialistläkare i gynekologi och obstetrik möter dagligen kvinnor som inte känner igen sig själva. En del har gått med besvären länge, övertygade om att det inte finns någon hjälp för dem att få.  

– Jag skulle säga att de flesta som söker vård för klimakterieliknande besvär efter bröstcancer är rätt oförberedda på biverkningarna. Det är så mycket annat att ta itu med, tänka på och bearbeta när man har haft cancer, förklarar Rebecka.

Varför får man klimakteriebesvär efter bröstcancer?  

Hormonkänslig bröstcancer är en av de vanligaste cancersorterna och innebär att den behöver östrogen för att växa. Antihormonell behandling används därför för att minska hormonnivåerna, även efter att cancern är borta. Behandlingen är viktig för att förebygga återfall och minska risken att dö i bröstcancer.

Samtidigt som behandlingen skyddar mot cancern kan den ge kraftiga biverkningar som påminner om klimakteriesymtom. Skillnaden mot ett naturligt klimakterie är hur snabbt hormonförändringen nu sker. I stället för en gradvis omställning kan besvären nästan komma från en dag till en annan. För yngre kvinnor kan omställningen komma som en särskilt stor överraskning.

– Det är en helt annan smäll att börja med antihormonell behandling när man är 37 eller 38, säger Rebecka.

Många blir tagna på sängen – ofta är man inte förberedd på så plötsliga och kraftiga besvär. Information kring biverkningar kan ha getts när behandlingen började, men då befinner sig många fortfarande mitt i sin cancerdiagnos och har svårt att ta in allt.

– Man tänker snarare: ”Kommer jag att överleva? Kommer jag att få ett återfall?” Även om vi läkare pratar om klimakteriet är det kanske inte sånt kvinnan tänker på just då.

Rebecka betonar vikten av att läkare upprepar informationen under behandlingens gång, inte bara när behandlingen börjar.  

Vilka symtom är vanliga – och vilka kommer som en överraskning?

De vanligaste symtomen Rebecka får höra om är värmevallningar, svettningar, sömnproblem och problem med humöret. Andra symtom kan vara hjärndimma, hjärtklappning, ont i leder och muskler och problem relaterat till sexlivet.

Men vilka besvär som påverkar mest varierar. En kvinna har knappt några vallningar, men stora problem med torra slemhinnor och ledvärk. En annan sover knappt på natten på grund av nattsvettningar och upplever hjärndimma.

Besvären kan dessutom förändras över tid. Det som är mest påfrestande i dag behöver inte vara ditt största problem om ett år.

– Man kan inte stoppa ner någon i en mall och tror att den ska spotta ut ett svar för vilken behandling som är rätt för just den, förklarar Rebecka.

Det som överraskar många är inte heller alltid de klassiska klimakteriesymtomen. Rebecka möter kvinnor som upplever att humöret, minnet och självkänslan förändrats. Någon som tidigare varit van vid att föreläsa har nu plötsligt börjat dra sig för att säga något på ett möte.

– Det som många blir ställda över är att de inte känner igen sig själva. Det kan vara en känsla som är jobbig i sig, utöver de klimakterieliknande besvären.

Förändringen väcker oro hos vissa. Är jag utbränd? Håller jag på att bli dement? Eller är det något annat som spökar?  

Varför dröjer många med att söka hjälp?

En del söker vård efter någon månad. Andra går betydligt längre med sina besvär.

Enligt Rebecka handlar det ofta om föreställningen att det ändå inte finns någon behandling. Den som fått höra att östrogen inte är ett alternativ kan lätt tro att all hjälp mot klimakterieliknande besvär är utesluten.

Äldre kvinnor känner i större utsträckning en större oro inför hormonbehandling, även när det handlar om lokal behandling mot exempelvis torra slemhinnor.

Andra har inte förstått att besvären kan vara klimakterierelaterade. Sömnsvårigheter, nedstämdhet eller värk i musklerna kanske i första hand kopplas till stress eller den tidigare cancerbehandlingen.

Samtidigt upplever Rebecka att öppenheten kring klimakteriet och relaterade besvär har ökat. Men det man inte pratar om är kopplingen mellan bröstcancer och klimakteriet – där är kunskapen alldeles för låg.

När bör man söka hjälp?

Rebecka råd är enkelt:  

– När besvären påverkar din livskvalitet negativt.

Vad kan det innebära?  

• Påfrestande värmevallningar som gör att du undviker vissa situationer

• Hjärndimma eller svårigheter att minnas saker som du tidigare kunde

• Nattliga svettningar som stör sömnen

• Svårigheter att få orgasm eller torra slemhinnor som ger obehag vid samlag

• Nedstämdhet, oro eller depression som påverkar vardagslivet

Du behöver alltså inte vänta tills besvären är outhärdliga. Det viktiga är hur de påverkar dig.   

Vad kan vården hjälpa till med?

En vanlig missuppfattning Rebecka möter är att kvinnor som haft bröstcancer inte kan få någon behandling alls mot klimakteriebesvär – vilket inte stämmer.

– ”Jag kan inte ta östrogen, då är det kört” hör jag många säga. Men det är ett missförstånd, förklarar Rebecka.

Vilken behandling som är mest passande beror på dina symtom, din bröstcancerbehandling och vad som är viktigt att uppnå med behandlingen.

Idag finns flera hormonfria behandlingsalternativ:

NK-receptorantagonister (NKT): Hormonfria läkemedel utvecklade just för att minska svettningar och vallningar.

KBT eller vissa antidepressiva läkemedel: KBT hjälper dig hantera sömnproblem och vissa antidepressiva kan i låg dos hjälpa mot sömnproblem.

Återfuktande geler: Produkter med fukt som kan lindra torra slemhinnor.

Rebecka belyser dock att behandling inte alltid handlar om att bli av med alla klimakterieliknande symtom. För den som framför allt besväras av sömnbrist kan bättre sömn göra stor skillnad och få andra besvär att kännas lättare att hantera.

För bättre koll på hormonfria behandlingar.

Vem gör vad: onkolog, kontaktsjuksköterska, gynekolog 

Osäker på vart du ska vända dig? Vilken vårdkontakt som passar beror delvis på var i landet du bor och vilken vård du redan får.

Rebecka reder ut vad som gäller:

• Onkologen och kontaktsjuksköterskan: känner till din cancerbehandling och är bra att prata med om nya eller besvärande biverkningar.

• Gynekologen kan bedöma dina klimakteriebesvär och diskutera behandlingsalternativ.

• Vårdcentralen kan göra en första bedömning och vid behov hänvisa dig vidare.  

Det viktigaste är att du tar upp dina besvär med vården, även om du är osäker på var du ska börja.

Så går ett besök till – vad experten behöver veta

När du väl sökt hjälp rekommenderar Rebecka att du förbereder dig. Fundera över vilka besvär du vill få hjälp med:

– Tänk så här: ”Om jag har 25 klimakterieliknande symtom, vilka är viktigast för mig? Vilka ger mig mest besvär?”, uppmanar Rebecka.

Vad önskar du att fler frågade om?

Rebecka svarar snabbt: sexualiteten. Det är ett ämne som många fortfarande kan ha svårt att prata om. Trots att bröstcancerbehandling kan påverka både lusten och den sexuella funktionen hamnar ämnet lätt i skymundan, både för patienter och läkare.

Minskad sexlust kan däremot vara relativt enkelt att nämna. Svårare kan det vara att prata om orgasmförmåga, samlagssmärta eller hur underlivet reagerar vid sex.

– Vi är alldeles för dåliga på att fråga om sexuell funktion. Patienten kanske jättegärna vill prata om det här men vågar inte ta upp det och sitter och hoppas på att vi ska ställa frågan och öppna dörren, men gör vi inte det tolkas tystnaden som att det inte är något man ska prata om.

Rebeckas uppmaning: våga ta upp även det som känns privat. Du behöver inte vänta på att läkaren ska fråga. 

Läkemedel och egenvård – Rebeckas två behandlingspelare

Många av kvinnorna Rebecka möter har redan provat det mesta på egen hand. Ändå finns besvären kvar.

Rebecka betonar vikten av att se till helheten:  

– Jag brukar beskriva behandlingen som två pelare: den ena är läkemedelsbehandling som vården kan hjälpa till med; den andra, som är precis lika viktig, är det du själv kan göra.

Om du funderar på att sluta med den antihormonella behandlingen

För vissa blir de klimakterieliknande besvären så påfrestande att de börjar ifrågasätta om de orkar fortsätta med sin behandling. Det är något Rebeckas patienter återkommande berättar.

– Det är jättemånga som säger att om vi inte får ordning på biverkningarna som behandlingen har orsakat, då tänker de sluta med den antihormonella behandlingen.

Samtidigt är behandlingen för viktig för att avbrytas. Den minskar både risken för att bröstcancern kommer tillbaka och risken att dö av sjukdomen. Att avsluta behandlingen i förtid kan därför få allvarliga konsekvenser.

Men det betyder inte att du ska stå ut med besvären.

– Ge inte upp än. Vi kämpar på och vi testar olika behandlingar tills vi hittar det som passar, brukar Rebecka säga till sina patienter.

Det finns olika sätt att lindra besvären och ibland kan flera behandlingar kombineras.

Viktigt att tänka på: om biverkningarna besvärar dig så mycket att du vill ändra eller avbryta behandlingen, prata alltid med din läkare först.